Jag fick mina första akvarellfärger när jag var tio. På kvällarna satt jag i mitt rum i radhuset i Umeå och målade blåsippor och äpplen i mitt akvarellblock. Resultatet gick inte att styra på samma vis som när jag tecknade, men trots det gillade jag akvarellen direkt. I tonåren började jag måla akryl istället. Det var en vilsam avstickare från den skira akvarellfärgen. Jag njöt av att kleta på färg i tjocka lager och få tryck och kontrast. När jag inte blev nöjd målade jag över.

Jag flyttade till Göteborg och läste design på Chalmers. Där lärde jag mig att skugga kuber korrekt, måla murriga stilleben och teckna kroki. Det räckte inte för att täcka mitt kreativa behov. Jag tog sabbatsår och gick på Ölands konstskola. Där fick jag egen ateljé och mat tre gånger om dagen. Det hände att akvarellfärgerna kom fram men framför allt målade jag stora porträtt i akryl på löpande band.

Efter studierna på Chalmers följde år med fokus på annat. Jobba, flytta till Danmark, flytta till Norge, få barn, förlora mamma. Men jag hittade tillbaka till måleriet och det fick mer tid och plats igen. Denna gång fick akvarellen mitt fulla fokus. Sedan dess har jag målat mer och mer och senaste två åren har jag målat mer än någonsin.