Semesterns andra måndag. Det regnar ute. På tvättlinan i trädgården hänger tre blöta handdukar. De får hänga kvar, imorgon ska det bli nästan trettio grader igen, de lär torka. Igår kväll när jag gick förbi grannens trädgård bytte vi några ord över tujahäcken. Hon sa att jag hade fått färg.
När jag åt frukost bläddrade jag i ett nummer av Provins. Det är en litterär tidskrift med koppling till Norrland och innehåller noveller med titlar som ”Gammpajk” och ”Bara lite jord”. Martin sneglade mot tidningen. “Nog tror jag att dom har tagit i från tårna med typsnittet. Ena uppslaget inga marginaler alls och på nästa uppslag en decimeter.” Hans kommentar fick mig att minnas skolbiblioteket på Dragonskolan 1998. Jag gick första året på gymnasiet och hade börjat gilla text. Under en håltimme gick jag in på biblioteket, bläddrade bland tidningarna och letade efter en tidning som hette Ponton. Jag hade trillat över ett exemplar inne på stadsbiblioteket tidigare, det var en litterär tidskrift för unga, den hade känts främmande men lockande. När jag inte hittade vad jag sökte i tidningshyllan gick jag fram till bibliotekarien och frågade om de hade tidningen Ponton. Efter en stunds tystnad skrattade hon. Ponton! Du menar Pontååån! Vet du inte vad pontååån är? Ponton – det låter som ett hundnamn! Jag hade betonat ordet fel, på första stavelsen istället för andra, och inte vetat att ponton är en flytande plattform, så skämmigt!
Idag ska jag beställa färg. Jag har slut på gult och det går inte så jag ska beställa tuber med Quinacridone gold, Raw sienna och New gamboge. Hur kan allt gult ta slut samtidigt?