Skip to main content

Ullas muff, ulvars tjut

By Latikberg Inga kommentarer

Den 24 juli förra året gick jag runt byn. Solen stod lågt och fasaderna på södra glödde i kvällssolen. Blå berg långt borta och rallarrosor på lägdorna. Det luktade nyslaget hö. Björkarna vid gammkonsum kastade långa skuggor. Jag tänkte på alla gånger jag gått runt byn. Det var det man gjorde. “Ska vi gå runt byn?” 

När vi gick förbi gammskolan hängde nyckeln i dörren. “Får vi verkligen gå in här mamma?” frågade Vera. Jag vred om nyckeln, det gick lätt, vi gick in. Jag letade efter kroken i korridoren med mammas namn under, men namnen i blyerts var borta. Solen hittade in genom de höga fönstren. Vi gick runt, tysta och varsamma. Bredvid kaminen stod en affisch som visade andnings- och cirkulationsapparaten. Artär ven hårkärl. Röda blodkroppar förstorade 5000 gånger. Lilla kretsloppet och stora kretsloppet. Så här flyter blodet! 

Jag läste skolplanscherna på väggarna:

Såpa, lapa, tåla, vela. 

Ivar såg en hjord hjortar. Havet är rikt på valdjur. Har du kvar din vassa lie?

o-död-lig

fyr-si-dig

i-hå-lig

o-syn-lig

när-va-ro

Ullas muff. Ulvars tjut. Yvs icke! Var god!

På en vägg satt en hylla med böcker, jag gick fram och läste titlarna. Gå för långt, Döden på dig väntar, Vänta dig ingen nåd, Du är redan dömd, Aldrig en lugn stund.

Jag tänkte på brevet jag hittat tidigare den våren där mamma ritat ut skolsalen och vem som satt i vilken bänk i april 1955. Det var alltså här hon satt. Just precis här i nordöstra hörnet av rummet. Brevet hade hon skickat till sin brevvän i Småland när hon var tio år. Här står orgeln! skrev hon. Här är bokhyllan! Här är kaminen och vedlådan! Här sitter Hans Lidberg och Gunnar Ångqvist och Erold A och Sune G och Karin F och Ingrid och Åsa och här sitter jag. Ethel är lärare i folkskolan och Augusta i småskolan och den bästa bok jag läst är Gåvan från djungeln. 

Jag visste det inte då men den där julipromenaden blev min sista promenad runt byn. Några veckor senare skulle pappa sälja huset i Latikberg. Senaste dagarna har jag målat motiv från den där kvällspromenaden intill varandra på ett stort ark. Ebbas, lagårn bortanför Oskars, korsningen där grusvägen går ner mot Bomsjön.

Julidagar och stillsamma utsvävningar

By Målarlivet, Vardagsbetraktelser Inga kommentarer

Så går dagarna i juli. Igår slog vädret om och temperaturen sjönk med tio grader. “Vart tog sommaren vägen?” frågade grannen när vi möttes nere vid älven och jag log som svar och sa inget men tänkte att den är precis här. Grå himmel och nitton grader. Rune framför mig på grusvägen. Duggregn mot benen. 

Jag har slut på papper och i väntan på nytt målar jag på baksidor och spillbitar och papper med färgstänk. Det är fritt och kravlöst. Ska ändå inte blir något. Jag har målat andra motiv än jag brukar måla, hav och fä och folk. Det är lika delar spännande och påfrestande (av den enkla anledningen att det ofta blir fult). I förrgår, medan det fortfarande var hett ute, stängde jag in mig i ateljén, drog för gardinerna och målade av en trave böcker. Kände mig fånigt rebellisk när jag målade flödigt och struntade i att vänta på att färgen torkade. Jag lät konturerna bli skakiga och “Vilhelminaborna del 2” bli citrongul. 

Jag kollar vädret i Latikberg fast vi inte ska dit. Med undantag för ett år under pandemin har jag åkt dit varje sommar. Men nu är det slut på det. 16 grader i Latikberg idag, føles som 16, det blir opphold neste 90 minutter. Om tre dagar är det mammas födelsedag, väderappen säger att det ska regna kraftigt och solen ska gå ner bakom Bomsjöberget kl 22:22. Jag kan inte minnas att vi någonsin firade hennes födelsedag någon annanstans än i Latikberg. Men vem vet, minnet är opålitligt, och inte kan jag fråga mamma och inte kan jag fråga pappa men vad spelar det för roll.

Få färg

By Vardagsbetraktelser Inga kommentarer

Semesterns andra måndag. Det regnar ute. På tvättlinan i trädgården hänger tre blöta handdukar. De får hänga kvar, imorgon ska det bli nästan trettio grader igen, de lär torka. Igår kväll när jag gick förbi grannens trädgård bytte vi några ord över tujahäcken. Hon sa att jag hade fått färg. 

När jag åt frukost bläddrade jag i ett nummer av Provins. Det är en litterär tidskrift med koppling till Norrland och innehåller noveller med titlar som ”Gammpajk” och ”Bara lite jord”. Martin sneglade mot tidningen. “Nog tror jag att dom har tagit i från tårna med typsnittet. Ena uppslaget inga marginaler alls och på nästa uppslag en decimeter.” Hans kommentar fick mig att minnas skolbiblioteket på Dragonskolan 1998. Jag gick första året på gymnasiet och hade börjat gilla text. Under en håltimme gick jag in på biblioteket, bläddrade bland tidningarna och letade efter en tidning som hette Ponton. Jag hade trillat över ett exemplar inne på stadsbiblioteket tidigare, det var en litterär tidskrift för unga, den hade känts främmande men lockande. När jag inte hittade vad jag sökte i tidningshyllan gick jag fram till bibliotekarien och frågade om de hade tidningen Ponton. Efter en stunds tystnad skrattade hon. Ponton! Du menar Pontååån! Vet du inte vad pontååån är? Ponton – det låter som ett hundnamn! Jag hade betonat ordet fel, på första stavelsen istället för andra, och inte vetat att ponton är en flytande plattform, så skämmigt!

Idag ska jag beställa färg. Jag har slut på gult och det går inte så jag ska beställa tuber med Quinacridone gold, Raw sienna och New gamboge. Hur kan allt gult ta slut samtidigt?

Skogsby serenad

By Vardagsbetraktelser Inga kommentarer

Jag har varit på Öland. Det var första gången jag var tillbaka på ön sedan jag gick konstskola där för femton år sedan. Nu återvände jag med en familj i släptåg. På väg tillbaka från en utflykt till öns södra spets passerade vi Skogsby. Vi svängde in på den tomma parkeringen vid skolan för ett kort stopp. Huset med ateljéerna var borta, istället var det nya byggnader i tegel. Stora glaspartier. Orangea utemöbler i långa rader. Var var biblioteket egentligen? Rektorsexpeditionen där jag gick in första dagen? Var det den här stigen jag gick varje morgon från mitt rum till matsalen? Låg C-huset åt det där hållet? I cykelstället längs husväggen stod tjugo likadana cyklar. “Titta! Alla har likadana cyklar här!” ropade Vera förundrat. Luften var het och tung, solen brände, Nils klev i illaluktande sörja på en av de asfalterade stigarna, Rune drog i kopplet och flämtade.

En dag senare stannade vi till på Ölands museum i Himmelsberga. Rune och Martin satt i skuggan utanför medan jag och barnen tittade på utställningarna. På en vägg i konsthallen hängde fem fina små målningar av Maria Jonsson som gick i min klass på konstskolan, jag kände igen hennes akvareller direkt.

Prassligt papper och knallröd färg

By Akvarelltips Inga kommentarer

Vissa dagar har jag ingen lust att måla. Viljan finns men också motståndet. Då finns det några saker jag brukar ta till för att komma igång: 

Variation! Jag bryter av mot det jag målat innan. Målar stort istället för litet. Låter färgen flöda om jag tidigare målat noggrant. Höjer tempot. Byter pensel och papper; målar med min sju centimeter breda pensel på tunt prassligt papper istället för det tjocka pappret från Arches. Det blir som traditionen att servera en sked sorbet mellan maträtterna för att rensa smaklökarna. Jag får en nystart. 

Fortsätt på ett bekant spår! När jag har en halvfärdig akvarell igång i ateljén är det sällan svårt att måla vidare. Jag vet vad jag ska göra. Om bordet däremot är tomt kan det vara svårt att komma igång. Då brukar jag ibland fortsätta på ett bekant spår. Jag har till exempel min svartvita serie “Hus och horisonter”. Jag brukar börja med att måla en sådan akvarell, i samma format som alltid och med enbart Neutral tint. Och där någonstans, när målningen är klar och färgen torkar, har jag fått upp ångan. 

Måla samma motiv! En annan sak som fungerar för mig är att måla samma motiv som jag målat förut. Stå kvar istället för att jäkta vidare. Kanske inte något för alla, men mig passar det. Det finns en tjärn som jag har målat fyrtio gånger. Det är vilsamt och spännande samtidigt att stå kvar. 

Våga nytt! Ibland krävs det att jag målar något nytt för att komma vidare. Och det är inte alltid stora utsvävningar som behövs. Förra veckan målade jag en liten knallröd målning, med en nyinköpt tub “Light red” som jag aldrig provat förut. Jag målade också inomhusmiljö, vilket jag sällan gör. Och det var det som krävdes, att pensla fram en bokhylla vid ett soligt fönster, för att jag skulle få feeling.

Skator och ny riktning

By Vardagsbetraktelser Inga kommentarer

På morgonens hundpromenad vände både jag och Rune blicken uppåt. Mitt på fotbollsplanen blev vi stående och tittade på skatorna som flög över villaområdet. I kvarterets högsta björk satt tre fåglar och bräkte högljutt. En klunga skator landade i kastanjen intill cykelbanan. Luften full av småprat, skrik, sång, skall. Ovanför fotbollsmålet jagade två skator varandra, de dök och steg. En mås seglade stilla genom kaoset. Himlen var vit, världen på marken var grå. Nere i gråvädret var det bara jag och Rune. Där uppe i ljuset var det liv och dans. Är det alltid så mycket fåglar? Har jag inte tittat uppåt förut?

Rapport från en akvarellkväll

By Målarlivet Inga kommentarer

Halv nio igår kväll sa jag godnatt till barnen och drog mig tillbaka till ateljén. Jag rev ett stort pappersark i sexton bitar och började måla två akvareller samtidigt, i samma format som målningen jag gjorde på lunchrasten tidigare under dagen. Små ögonblicksbilder från februaridagar som passerat. Surhålet bakom bondgården. Kalhygget vid Månsgården. 

Utanför fönstret föll vinterns sista snö. En granne i varselväst passerade. Inne i ateljén spelade jag hög musik, nynnade med till Stora lån och litet barn. Jag stod upp och målade. Det blir bättre då, mer fart i penseldragen. Inget slätstruket duttande. Jag penslade fram trädstammarna i Tegaskogen och tänkte inte på något annat än att få ljuset på rätt ställe. 

Vid ett tillfälle gick jag in till min mans arbetsrum och visade mina akvareller. “Jag tänker på Ukraina när jag ser de där hjulspåren” sa han. 

Klockan elva torkade jag av penslarna, slog av musiken och släckte lampan. Jag tittade till barnen. En sov på tvären i sin säng, med fötterna hängande utanför. Vrida till och stoppa om och stryka över kinden. Jag släckte jordgloben som lyste i andra barnrummet. När jag kom till min säng upptäckte jag ett paket flingsalt på mitt nattduksbord, någon hade suttit i min säng och ätit salt. Jag viftade flingorna ur sängen och kröp ner.

Snöflingor och saltflingor!

Ett kreativt liv

By Målarlivet Inga kommentarer

Senaste två åren har jag målat mer än tidigare. Jag har målat, kort sagt, skitmycket. Och det har varit, kort sagt, skithärligt.

Hittills har man kunnat följa mitt måleri på instagram. Nu tänker jag dela med mig här också. Här blir det mer fokus på process, vägen till målet, vad jag inspireras av, tankar och funderingar. Vilka är mina favoritfärger? Hur gör jag när jag ramar? Vad brukar jag göra när kreativiteten dalar? Kallar jag mig konstnär? Varför grät jag i bilen hem från min första utställning? Det blir fågel, fisk och mittemellan. Nu kör vi!