Skip to main content
Det nya livet

Nytt tak, nya trädtoppar

By 22 juni 2023One Comment

Det är min fjärde vecka utan barnen. När de är här är det ordning. Jag fixar frukost kvart över sex, kokar ägg, går med dom till bussen i morgonsolen, jag hämtar, skjutsar till kompis, skjutsar till Kongahälla för att köpa musmatta, jag lagar pasta carbonara halv sex, vi går hundpromenad tillsammans, vi åker och badar, ett barn klättrar i tallen medan jag klipper gräset, jag borstar tänder, sveper om handduk efter dusch, kammar hår, läser högt på kvällen ur Warriors ett. För veckorna då jag är ensam finns inget recept än. Noll rutin. Inget bekant. Jag vet inte hur en kväll ser ut. Jag uppfinner nytt varje dag. Går nya grusvägar. Lägger mig vid ny tid. Hejar på nya grannar. Äter ny mat. Sitter på en ny altan och ser solen gå ner bakom nya trädtoppar. Stirrar upp i ett nytt tak när jag vaknar. Jag glömmer middag. Jag glömmer att gå och lägga mig. Jag glömmer att gå ut med Rune så till den grad att han skiter på parketten i Veras rum.

Nyss såg jag mig omkring och tänkte att jaha, det är så här en torsdagskväll i juni är. Nummer fyra med kyckling från Thaimatstället tio minuter bort, öppen altandörr, fågelkvitter och ljudet från vinden i trädkronorna utanför. Rune sover på soffan, jag sitter vid köksbordet och skriver. Hur timmarna som följer ser ut vet jag inte. Rune behöver ut en gång till, tack och lov, i övrigt krävs inget av mig innan jag går och lägger mig. Och det är ofantligt ovant.

Imorgon ska jag fira midsommar utan barnen. Jag undrar hur man gör det. En vän har hört av sig och kommer hit. Sover här från fredag till lördag. “Jag fixar enkel midsommarlunch med jordgubbar efter och så bakar jag pizza på kvällen” meddelade hon i ett sms.

One Comment

  • Märta Petrini skriver:

    Hej Anna. Jag känner med dig och jag känner igen mig i det du beskriver här. Tack för att du delar med dig. Kram!

Lämna en kommentar