“Jag känner inte igen dig när du skriver” säger min kompis efter att ha läst en av mina texter. Det kan jag förstå. När jag skriver blir det självupptaget, meningslöst, knäppt, vemodigt, gnälligt, bittert, dramatiskt, töntigt, tråkigt, trevande. När jag pratar är jag trevlig.
Nu till något annat och aktuellt: änder.
Innan igår visste jag en sak om änder: gräsand är grön. Nu vet jag att det finns simänder och dykänder. Simänder håller sig på grunt vatten där de kan nå botten bara genom att tippa framåt. De doppar huvudet och äter vegetariskt. Dykänder ger sig ut på djupt vatten och jagar fisk och musslor. Men dykanden kräver startsträcka för att flyga, den springer på vattnet tills vingarna bär. Simanden lyfter smidigt nästan rätt upp.
Och sen har vi bläsanden! Häckar på tajgan och struttar runt i praktdräkt på vinterhalvåret. Sedan ruggar den bort vingpennorna och förlorar flygförmågan och är då kamouflerad för att inte synas innan vingarna fungerar igen. Så smart! Status i världen: livskraftig. Status i Sverige: sårbar.
Tundra och tajga! Rugga och häcka! Strimma och bläs!
Det var dagens inlägg om grunt och djupt vatten och startsträckor och flygförmåga och änder.
Trevligt läsande om livet som det ter sig för många. Det världsliga är livet
Hej Ralf! Vad fint att höra. Och det har du rätt i, bra summering.