Jag har varit på Öland. Det var första gången jag var tillbaka på ön sedan jag gick konstskola där för femton år sedan. Nu återvände jag med en familj i släptåg. På väg tillbaka från en utflykt till öns södra spets passerade vi Skogsby. Vi svängde in på den tomma parkeringen vid skolan för ett kort stopp. Huset med ateljéerna var borta, istället var det nya byggnader i tegel. Stora glaspartier. Orangea utemöbler i långa rader. Var var biblioteket egentligen? Rektorsexpeditionen där jag gick in första dagen? Var det den här stigen jag gick varje morgon från mitt rum till matsalen? Låg C-huset åt det där hållet? I cykelstället längs husväggen stod tjugo likadana cyklar. “Titta! Alla har likadana cyklar här!” ropade Vera förundrat. Luften var het och tung, solen brände, Nils klev i illaluktande sörja på en av de asfalterade stigarna, Rune drog i kopplet och flämtade.
En dag senare stannade vi till på Ölands museum i Himmelsberga. Rune och Martin satt i skuggan utanför medan jag och barnen tittade på utställningarna. På en vägg i konsthallen hängde fem fina små målningar av Maria Jonsson som gick i min klass på konstskolan, jag kände igen hennes akvareller direkt.