Skip to main content
Category

Vardag

Allt jag lärt mig om änder

By Vardag 2 Comments

“Jag känner inte igen dig när du skriver” säger min kompis efter att ha läst en av mina texter. Det kan jag förstå. När jag skriver blir det självupptaget, meningslöst, knäppt, vemodigt, gnälligt, bittert, dramatiskt, töntigt, tråkigt, trevande. När jag pratar är jag trevlig. 

Nu till något annat och aktuellt: änder.

Innan igår visste jag en sak om änder: gräsand är grön. Nu vet jag att det finns simänder och dykänder. Simänder håller sig på grunt vatten där de kan nå botten bara genom att tippa framåt. De doppar huvudet och äter vegetariskt. Dykänder ger sig ut på djupt vatten och jagar fisk och musslor. Men dykanden kräver startsträcka för att flyga, den springer på vattnet tills vingarna bär. Simanden lyfter smidigt nästan rätt upp.

Och sen har vi bläsanden! Häckar på tajgan och struttar runt i praktdräkt på vinterhalvåret. Sedan ruggar den bort vingpennorna och förlorar flygförmågan och är då kamouflerad för att inte synas innan vingarna fungerar igen. Så smart! Status i världen: livskraftig. Status i Sverige: sårbar.

Tundra och tajga! Rugga och häcka! Strimma och bläs!

Det var dagens inlägg om grunt och djupt vatten och startsträckor och flygförmåga och änder.

Julidagar och stillsamma utsvävningar

By Vardag Inga kommentarer

Så går dagarna i juli. Igår slog vädret om och temperaturen sjönk med tio grader. “Vart tog sommaren vägen?” frågade grannen när vi möttes nere vid älven och jag log som svar och sa inget men tänkte att den är precis här. Grå himmel och nitton grader. Rune framför mig på grusvägen. Duggregn mot benen. 

Jag har slut på papper och i väntan på nytt målar jag på baksidor och spillbitar och papper med färgstänk. Det är fritt och kravlöst. Ska ändå inte blir något. Jag har målat andra motiv än jag brukar måla, hav och fä och folk. Det är lika delar spännande och påfrestande (av den enkla anledningen att det ofta blir fult). I förrgår, medan det fortfarande var hett ute, stängde jag in mig i ateljén, drog för gardinerna och målade av en trave böcker. Kände mig fånigt rebellisk när jag målade flödigt och struntade i att vänta på att färgen torkade. Jag lät konturerna bli skakiga och “Vilhelminaborna del 2” bli citrongul. 

Jag kollar vädret i Latikberg fast vi inte ska dit. Med undantag för ett år under pandemin har jag åkt dit varje sommar. Men nu är det slut på det. 16 grader i Latikberg idag, føles som 16, det blir opphold neste 90 minutter. Om tre dagar är det mammas födelsedag, väderappen säger att det ska regna kraftigt och solen ska gå ner bakom Bomsjöberget kl 22:22. Jag kan inte minnas att vi någonsin firade hennes födelsedag någon annanstans än i Latikberg. Men vem vet, minnet är opålitligt, och inte kan jag fråga mamma och inte kan jag fråga pappa men vad spelar det för roll.

Få färg

By Vardag Inga kommentarer

Semesterns andra måndag. Det regnar ute. På tvättlinan i trädgården hänger tre blöta handdukar. De får hänga kvar, imorgon ska det bli nästan trettio grader igen, de lär torka. Igår kväll när jag gick förbi grannens trädgård bytte vi några ord över tujahäcken. Hon sa att jag hade fått färg. 

När jag åt frukost bläddrade jag i ett nummer av Provins. Det är en litterär tidskrift med koppling till Norrland och innehåller noveller med titlar som ”Gammpajk” och ”Bara lite jord”. Martin sneglade mot tidningen. “Nog tror jag att dom har tagit i från tårna med typsnittet. Ena uppslaget inga marginaler alls och på nästa uppslag en decimeter.” Hans kommentar fick mig att minnas skolbiblioteket på Dragonskolan 1998. Jag gick första året på gymnasiet och hade börjat gilla text. Under en håltimme gick jag in på biblioteket, bläddrade bland tidningarna och letade efter en tidning som hette Ponton. Jag hade trillat över ett exemplar inne på stadsbiblioteket tidigare, det var en litterär tidskrift för unga, den hade känts främmande men lockande. När jag inte hittade vad jag sökte i tidningshyllan gick jag fram till bibliotekarien och frågade om de hade tidningen Ponton. Efter en stunds tystnad skrattade hon. Ponton! Du menar Pontååån! Vet du inte vad pontååån är? Ponton – det låter som ett hundnamn! Jag hade betonat ordet fel, på första stavelsen istället för andra, och inte vetat att ponton är en flytande plattform, så skämmigt!

Idag ska jag beställa färg. Jag har slut på gult och det går inte så jag ska beställa tuber med Quinacridone gold, Raw sienna och New gamboge. Hur kan allt gult ta slut samtidigt?

Skogsby serenad

By Vardag Inga kommentarer

Jag har varit på Öland. Det var första gången jag var tillbaka på ön sedan jag gick konstskola där för femton år sedan. Nu återvände jag med en familj i släptåg. På väg tillbaka från en utflykt till öns södra spets passerade vi Skogsby. Vi svängde in på den tomma parkeringen vid skolan för ett kort stopp. Huset med ateljéerna var borta, istället var det nya byggnader i tegel. Stora glaspartier. Orangea utemöbler i långa rader. Var var biblioteket egentligen? Rektorsexpeditionen där jag gick in första dagen? Var det den här stigen jag gick varje morgon från mitt rum till matsalen? Låg C-huset åt det där hållet? I cykelstället längs husväggen stod tjugo likadana cyklar. “Titta! Alla har likadana cyklar här!” ropade Vera förundrat. Luften var het och tung, solen brände, Nils klev i illaluktande sörja på en av de asfalterade stigarna, Rune drog i kopplet och flämtade.

En dag senare stannade vi till på Ölands museum i Himmelsberga. Rune och Martin satt i skuggan utanför medan jag och barnen tittade på utställningarna. På en vägg i konsthallen hängde fem fina små målningar av Maria Jonsson som gick i min klass på konstskolan, jag kände igen hennes akvareller direkt.