Skip to main content
Category

Målarlivet

Stipendium och Värmland nästa

By Målarlivet Inga kommentarer

Slutet av sommarlovet närmar sig. När min dotter har en kompis som sover över hör jag dom viska i augustimörkret. ”Ska vi prata om 3:an? Vad ska du ha för pennfack?”

Nästa vecka börjar barnen skolan och det blir vardag för resten av familjen. För min del väntar något annat. Jag ska till Värmland och måla. Jag har fått ett vistelsestipendium som innebär att jag ska vara tre veckor på Sahlströmsgården utanför Torsby. Tre veckor med fullt fokus på måleriet i en för mig ny miljö. Jag ser fram emot att inspireras av platsen och nya möten, att komma ifrån dagliga rutiner, att vara ensam.

Funderingarna är många. Vad kommer jag att måla? Hur blir det att måla på en ny plats? Hur är det att ha mer tid för måleriet än jag vanligtvis har och inte avbrytas av vardagliga måsten? Hur kommer det att kännas att vara utan familjen? Hur mycket värmländsk skog hinner man måla på tre veckor? Liknar den värmländska naturen Västerbotten? Kommer Barbro att hälsa på mig?

Tidigare idag skickade jag ett sms till min man som är inne i Göteborg idag och jobbar. Baby kan du köpa några tuber akvarellfärg på vägen hem? Som om mitt lager av oöppnade färgtuber inte skulle räcka under min Värmlandsvistelse. Det gör dom nog, tyvärr. Det är som när jag gick på semester och lade en lapp med mitt lösenord på tangentbordet och slog ihop laptopen. När jag fyra veckor senare öppnade datorn såg jag lappen och tänkte att det var näpet och aningslöst att jag trott att jag skulle glömma det. Lösenordet satt kvar i fingrarna. Fyra veckor går fort. Tre veckor ännu snabbare.

Under min tid i Värmland kommer jag att ställa ut mina akvareller på Sahlströmsgården från den 27 augusti till den 7 september.

Fattar inte hur du hinner måla så mycket

By Målarlivet 2 Comments

Då och då får jag den kommentaren. “Jag fattar inte hur du hinner måla så mycket!” Jag kan förstå det. Jag jobbar med annat fyra dagar i veckan. Jag har två barn. Jag har hus. Jag har hund. Och jag målar många timmar varje vecka. 

När någon förundras över att jag hinner måla mycket brukar jag tänka på allt det jag inte gör. Häcken runt vår tomt är inte prydligt klippt som grannarnas. Utanför ateljéfönstret står en tistel som vuxit sig snart två meter hög. Jag går inte till frisören. Jag putsar inte fönstren. Jag fixar inte blomarrangemang i krukor utanför ytterdörren. Jag går inte på högintensiva cardio-pass på STC. Jag är ingen fotbollsmamma. Jag tackar nej till AW:s jag inte vill gå på. Jag köper inte nya kläder. Jag går inte på stan. Jag träffar sällan kompisar. Jag reser inte. Jag tapetserar inte om den roströda fondväggen i köket. Jag väljer inte blandare och kakel och styr upp en badrumsrenovering. 

Därmed inte sagt att jag lägger all ledig tid på att måla. Mest gör jag annat. Jag lagar mat, jag går i skogen, jag pratar med min pappa och syster i telefon, jag går skrivarkurs, jag joggar, jag nattar och lyssnar och tvättar och fixar matsäck och tar cykelturer. Men jag är vaksam med tiden, jag prioriterar måleriet och ser till att det får plats. Det ska tilläggas att mina barn börjar bli stora och är i skolåldern; det gör skillnad.

Nu ska jag måla en stund istället för att dammsuga köket!

Målaronsdag i semestertid

By Målarlivet Inga kommentarer

Det är första onsdagen i augusti. I kalendern på köksväggen har blomman bytts från julis gullviva till växten kardborre. Onsdag är den dag när jag är ledig från mitt vanliga jobb för att måla. Idag är det semester och barnen är hemma men jag ska försöka ha målaronsdag ändå. När jag kommer till ateljén doppar jag av misstag penseln i kaffet det första jag gör. Jag är grötig i huvudet, låg. Vad petigt det blir! Vad meningslöst det är! Varför målar jag grönt?

Jag målar vidare ändå. Jag fortsätter med min akvarell bestående av små bilder. Jag fyller i de tomma rutorna en efter en. Ladugården i kurvan, kalhygget. Det börjar gå bättre. Jag får upp farten. Höjer musiken i ateljén. Med jämna mellanrum tittar barnen in. Får vi baka chokladbollar? Jajamän! Får vi bygga världens största koja i vardagsrummet? Ja! Får vi ta kartonger från garaget och göra ett rymdskepp? Kör! Var finns det mer lim till limpistolen?

När klockan är fyra är målningen klar. Alla de elva små bilderna är på plats. Till och med det gulbruna huset som jag skjutit på av uppenbar anledning och målade sist. “Det här är det bästa som finns!” säger jag till Martin när han kikar in. Jag stänger dörren till ateljén och tar hand om disken i köket. En stund senare går jag en promenad. Vid vägskälet till Stället slår det mig att jag knäppt med fingrarna till musiken i två kilometer.